Gammalt. Nytt. Smärtsamt.
Stenblock
Ord som kastar sig ut
ångerslöst
ärligt
Du kan prata med mig
jag lyssnar
jag fryser inte
Den bästa stunden
Berätta för mig
Kylan känns inte
som kyla
tills den fryser fast i hjärtat.
Ruset
Du är mitt lyckliga slut men hur kan du veta att jag hatar klyschor
Inte ens i bara hud
kan du se på mig
att jag behöver dig,
och jag vill aldrig behöva
vara utan dig.
Inte ens genom skriken,
som får mina lungor
att vändas ut och in,
kan du höra
att jag saknar dig.
Inte ens när jag hoppar
mitt framför dina ögon
kan du förstå
att jag gör allt för dig
även fast du inte gör allt för mig.
Trafikljus som vägrar slå om
Här är jag. Sjuka ögon, trista kläder, ett hjärta som smält, darrande ben eller är det marken som skakar, huvudet högt men nedtryckt flera gånger om. Här står jag. Ni springer omkring mig, på väg, därifrån, jag undrar vart jag ska och hur, när jag är fastvuxen i cement.
Kärlek vid slutna ögon
Under öppen himmel,
bland öl och strålkastarljus
och Frej som säger att den här låten,
den handlar om att gå vidare
men jag vill bara vara här och nu.
För bara här finns känslan
av gåshud som brinner,
spärrar försvinner,
om jag står bredvid dig
tar du min hand då?
Fumlar omkring
bland svettiga kroppar, höga pulsar,
du får nudda min arm,
lyfta mig från marken
och upp till himlen om du vill.
Är det bara nu
som känslor är verkliga
när jag tror att jag drömmer,
och jag vill stanna tiden
när vi hoppar med armar i luften.
Det är du,
och jag,
och vi,
och tusen tankar,
oändligt med rytmer.
är det någon som har något bra att säga? på riktigt?
"Jag minns att jag tänkte förut, att livet handlar om mer än kärlekspirr och vänner för livet. Det liksom måste göra det. Även under regnet, på bron, i gryningen, bland alkoholrus och ömma fötter. Det är kanske därför jag nästan springer fram. Mina ben söker snabbare än mina tankar efter något mer, något större än det här. Något större än utsikten från bron, trots att den är vacker som den är, trots att jag knappt lägger märke till den när jag rusar förbi, för om jag hade stannat hade jag sett att bilden är en illusion och verkligheten, den man vill komma åt, faktiskt är onåbar."
har ni tänkt på det?
en solnedgång
på tåget
när solen går ned
över hustaken
och du ser
i ett av fönstren
en blixtrande stråle
reflektionen
just där
som når dina ögon
tvingar dig att blunda
just här
och den värmer dina ögonlock
dina kinder
dina läppar
och tåget rullar vidare
och ljuset, det slocknar
tillslut
vild, ung, fri
en melodi bortom snöfallet
"Och här satt jag, lätt att bryta av i två delar om någon hade sett mig och velat"
Frostig kyla som biter i kinderna.
varje dröm, rörelse och ord. varje sekund av varje dag.
det är nu jag faller, tidlöst och andlöst, just nu
vem ser en bruten själ?
och jag gråter nu
här, under min himmel
som den klaraste verkligheten
Jag skulle aldrig låta dig se mig sådär. Ärlig.
Att älska någon annan mer än vad man älskar sig själv.
Men så lyfter du din hand och jag ser det i ögonvrån, för min blick kan jag inte slita från din.
Du får mig att se hur jag blundar med ögonen och hoppas att du försvinner men jag älskar att du är kvar.
Varför vill jag kasta mitt hjärta på dig, gråta och skrika att du äger mig. Jag ger upp mitt liv för dig och det är enkelt att sluta andas när varje andetag är trasigt. Jag vill leva för alltid och aldrig sluta känna såhär.
Jag ser i dina ögon att det här är sista gången, så jag blundar, vill inte möta din blick och fatta att du snart ska gå.
Kan du någonsin förstå hur jag skäms över att se dig här igen
mittemot mig men bakom ett galler
på andra sidan står du och jag sträcker ut min hand men den når aldrig fram
Vi blundar och kan inte se att varje fall tar slut en dag, låt mig stanna såhär, låt mig leva lite till.
min verklighet är här
så länge drömmen vill
så ska vi fortsätta gå
hand i hand.
What are you afraid of?
