nothing matters very much and few things matter at all

Jag kan förstå varför man blir beroende

av att befinna sig i ett dis av tankar

som inte fastnar och skaver.

För vad gör det att känslor dominerar och brister inte syns

trots att de visas som öppna, blödande sår.

Du får låtsas att du är med i en film om du vill,

skrik ut orden som du inte orkar svälja ned,

blotta hur skör du är, bevisa hur stark du kan vara,

dansa bort allt annat och låt det försvinna ut

med tonerna av din bästa låt.