Vid protesfabrikens stängsel - Håkan Hellström.

Du bad mig ta kärlek lätt som en vind
men jag var så ung och dumdristig
och tårar rann ner från min kind

För vem kan glömma
att stjärnorna någon gång blir stenar,
och vem vet hur länge vi har varandra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0